taw live

Posted by Löwenstein on Okt 30, 2005 in musik, saker som hänt, TAW | Kommentering avstängd

Var och såg Tomas Andersson-Wij på Stenhammarsalen här i Göteborg igår och är fortfarande förbluffad över hur en artist kan vara så bra live. Det är ganska uppenbart att han är en perfektionist som hela tiden instruerar teknikern hur han vill ha det och som inte helt uppskattar när hemsidebesökarna har röstat fram en låt som han inte riktigt har i ryggmärgen (men även den framför de klanderfritt). På denna turnén har han förövrigt med sig ett band, vilket han sällan har haft innan. Det ger extra tyngd i de av hans låtar som kräver större musikalisk uppbackning men ger även mer drag i de som inte gör det. Bandet kliver dock av en stund på mitten och lämnar Tomas ensam med gitarren som man är van att se honom. I min mening är han den bästa svenska artisten idag. Punkt. Det Lundell och Winnerbäck kompenserar med kvantitet tar Wij igen med kvalitet. Han har aldrig varit mannen som sjungit om stor odödlig kärlek eller avgrundsdjup tomhet i avsaknad av den. Han levererar små känslor i form av ultradetaljerade ögonblicksbilder och nostalgiska promenader i hans barndom. Kryddat med ett starkt nutidshat. Eller motstånd kanske är ett bättre ordval. Förutom ”Vi är värda så mycket mer” får jag alla mina favoriter spelade och han får komma ut för två extranummer. På det andra kliver han ner på scentrappan och klinkar fram ”Där får jag andas ut” och hela publiken sjunger med. Jag är inte religiös men detta är det närmsta jag kommit.